Funderingar...
Då var vi inne i julveckan och den berömda julstressen gör sig lite påmind.
Har varit sjuk sen förra veckan. Hostan verkar inte vilja försvinna. Kroppen är helt matt och vila är det som fått vara prioritet ett just nu.
Även min mamma har varit sjuk. Först fick hon bältros och nu början till lunginflammation. Min mamma är sjuk i lungfibros och när hon får infektioner i luftvägar och lungor får hon det extra jobbigt. Hon hostar mest hela tiden och det har tagit på hennes ork. Min mamma är 82 år gammal och har varit annars väldigt pigg. Det har varit svårt för henne att acceptera att hon inte orkar som förr då hon alltid varit den som har "eld i baken". Att vila sig frisk och få tillbaka orken tar tid när man blir äldre och dessutom har en sjukdom som min mamma har.
Jag är dock likadan! Min mamma konstaterade häromdagen att vi två är urkassa på att vila och ta det lugnt. Kan vi bara vara på benen så gör vi saker tills vi nästan stupar. Varför är det så svårt att vila när man inte mår bra? Vi båda har den där rastlösa genen...att sitta still är inte vår grej. Men ibland måste man bara inse att det är det enda rätta för att man ska återfå krafterna och för att bli helt friska.
Så i år blir det inget julbak med dessa finska delikatesser som vi brukar ha till jul. Orken finns helt enkelt inte. Men kålrotslåda och morotslåda kommer vi göra! DET kan vi inte vara utan! 😀
Jag känner att jag måste vila upp mig nu efter rosfebern och denna hosta/förkylning jag har nu, för att kroppen ska kunna återfå styrka. Styrka att orka umgås med familj och vänner under julen, styrka att klara av alla vardagsbestyr och styrka för att orka börja plugga!
Min största rädsla just nu är att jag inte ska orka med fysiskt att gå i skolan. Jag har varit sjukskriven i 2,5 år snart och att då börja studera på heltid blir en omställning. Rent mentalt kommer det inte vara några problem! Min hjärna är extremt understimulerad och behöver få arbeta ordentligt! Men kommer min kropp att orka detta? Ja den som lever får se! Jag ska i alla fall göra mitt yttersta för att klara av detta.
Ironin i det hela är väl att jag ska plugga vård och omsorg! 😁 Jag har ju lite erfarenhet från vården, så att säga😉 Men det är även tack vare de erfarenheter jag har som jag vågade söka till utbildningen.
Intresset för vården och omsorgen har ju alltid funnits hos mig. Sen att jag fått mina erfarenheter på grund av att jag själv varit mycket sjuk är väl lite beklagligt. Dock vill jag se dessa erfarenheter som positiva. Framför allt när jag nu ska läsa vård och omsorg. Jag vet vad det handlar om....men jag kan inte allt!!
Häromdagen köpte jag de flesta av böckerna till utbildningen. Jag började bläddra lite i böckerna och började läsa i en av böckerna som vi ska ha nu i början. Kan säga så här...min understimulerade hjärna tyckte det var jättekul och jag har nu snart läst ut den boken!😂
Låter det som att jag ser fram emot att börja plugga? 😊
Jag hoppas med hela mitt hjärta att detta ska gå vägen och att jag sen efter utbildningen kan få börja jobba. Att jag ska kunna återgå till en någorlunda normal tillvaro och vardag. Känna att jag tillför något och att få känna tillhörighet. Att inte vara den där som är sjukskriven hela tiden. För när man går sjukskriven, så kan i alla fall jag känna en stress av att få återgå till arbetslivet. Detta trots att jag VET hur viktigt det är få återhämtning efter sjukdom och att det kan ta tid. Jag har förståelsen men stressen infinner sig ändå. Varför är det så?
Jag har blivit mycket bättre på att ta en dag i taget och ta dagen som den kommer. Mycket på grund av att kroppen inte gett mig nått val. Den strejkar! Det finns dagar då jag knappt tagit mig upp ur sängen då benen bara inte vill fungera som de ska. Jag har fått hålla mig i väggarna för att ta mig ut till köket. Att "springa snabbt på toa" när man är superkissnödig har varit, och är fortfarande vissa dagar, en utmaning. Kan säga att jag blivit expert på knipövningar!😂
Min envishet har hjälpt mig mycket genom åren och jag tror att det är tack vare den jag fortfarande är vid liv. Jag kunde lika gärna ha gett upp flera gånger om när jag varit som mest sjuk men det har aldrig varit ett alternativ för mig. Kämpa på, är det som gäller och göra det bästa av situationen!
Nu vill jag önska alla en fridfull och lugn jul!🎄Ta er tid för återhämtning!❤
Pia
