mittlivsomtransplanterad

När dessa motgångar kommer så känner jag stor frustration. Jag kommer på mig själv att för en stund tänka att jag misslyckats! Jag rättar mig själv snabbt...tänk om, tänk rätt!! 

Gropar och gupp längs vägen i form av motgångar gör så att man lär sig hålla hårt i ratten men ändå fortsätta gasa och styra mot sina mål! 

Att min kropp säger ifrån idag är egentligen inte ett dugg konstigt...om jag tänker efter 😊 Den fick jobba rejält igår då jag var igång från kl 05.15 till kl 22.00. Jag hade möten hela dagen, var och handlade, lagade mat, diskade (vår diskmaskin är fortfarande inte fixad), tömde bokhyllan på alla grejer då min man skulle börja måla den, m.m....det gick i ett igår. Mina ben var svullna, värkte och gjorde ont, ögonen sved och kliade pga allt pollen i luften...inte konstigt jag var trött! Men VARFÖR har jag så svårt för att ta till mig det? Varför blir jag så besviken när min kropp inte orkar och säger ifrån? 

Jo...för att jag vill vara som en "normal" människa igen och för att jag har fått en försmak av det då jag orkar mer än jag gjorde för 4 månader sen. MEN det innebär INTE att jag är framme vid målet än. Att jag orkar med allt som jag gjorde innan jag blev sjuk. Men jag kommer att komma dit...så småningom. Det gäller att ha tålamod och det är en bristvara hos mig! 😂 

Näe...idag får lov att bli en vilodag helt enkelt....en ofrivillig sådan dock, men det är väl tur att kroppen sätter stopp när inte jag själv fattar bättre 😉 Imorgon är en ny dag med nya utmaningar och då får jag ta nya tag! 💪👊😀

Ha en underbar dag i solen och kom ihåg...ta hand om er! ❤

Pia