mittlivsomtransplanterad

Det ska bli så otroligt skönt att få komma ut och "jobba" samt känna sig som en del av samhället. Den sociala biten med arbetskompisar, känslan av att jag gör någon nytta och ger något åt andra människor samt allt det man får tillbaka av det man gör. Det gör gott för både sinne och själ!

När jag började fundera på vart jag skulle kunna arbetsträna så utgick jag inte efter de vanliga normerna jag brukar göra. Förr så var jag väldigt inriktad på vilka tjänster jag skulle/kunde söka utifrån mina utbildningar, tidigare arbeten och vart det fanns minst risk för infektioner. Infektionsrisken tar jag hänsyn till fortfarande! Jag skulle aldrig kunna jobba till exempel i kassan på en mataffär eller på en förskola (är ju utbildad förskollärare) där infektionsrisken är väldigt hög. Har testat och det fungerade inte, blev sjuk direkt! 

Men att jobba med människor på ett eller annat sätt känns som mitt kall. När jag var yngre så jobbade jag inom hemtjänsten och jag älskade att jobba med dessa äldre människor som hade så mycket visdom och erfarenheter att dela med sig av. 

Jag har även jobbat inom kundtjänst och det var också väldigt givande.

När jag nu skulle ut och arbetsträna så började jag fundera på vad jag VILLE göra och INTE på vad jag KUNDE göra.

Jag ville jobba på ett ställe där jag kände att jag kunde bidraga med något och som även skulle ge något tillbaka till mig. 

Jag ringde ett ställe här på hemorten där de har aktiviteter för de boende. Ett lyckokast! Jag var och träffade den ansvarige samt personalen förra veckan och de var så positiva och välkomnade mig! Fick ett så fint intryck av både stället och personalen så jag tror det kommer bli en väldigt bra plats att arbetsträna på! ☺ 

Jag har snart varit sjukskriven i 2 år. Det är lång tid men väldigt nödvändigt. Första 1,5 året så tänkte jag inte så mycket på det då jag var sjuk och genomgick behandlingar. Orken fanns ju inte där till mycket annat än att försöka bli människa igen. 

Det sista halvåret har dock sett lite annorlunda ut. Jag har mer och mer börjat fundera på att komma ut i arbetslivet igen. Men funderingarna har gått i andra banor. Som jag nämnde tidigare så utgick jag förr mycket utifrån vad jag kunde göra, nu utgår jag från vad jag vill göra. Vad är det jag vill göra nu? Vad skulle göra mig glad, lycklig och tillfreds? Vad känns meningsfullt för mig?

Många gånger tycker jag att vi bara jobbar på för att tjäna pengar på arbeten vi egentligen varken trivs på eller känner är meningsfullt. Visst är pengar viktigt. Man måste ju kunna betala hyra, mat och andra nödvändiga saker. Men pengar är inte allt! Att arbeta på ett ställe som man vantrivs på och därmed mår dåligt av är inte bra för någon. Att slita ihjäl sig på ett arbete som tar död på din hälsa är vansinne enligt mig. Inga pengar i världen kan ersätta ett liv! 

Tyvärr så är dagens samhälle väldigt hårt. Många tar de jobb de kan få för att tjäna pengar då de måste överleva. Många har flera jobb för att få ekonomin att gå ihop. Sen är det hårt klimat på arbetsplatserna. Folk sägs upp och de som är kvar ska göra flera personers jobb. Inte konstigt att så många går in i väggen! I det långa loppet så blir ju det en större kostnad för både företag, som får betala för den som är sjukskriven samt för att få in vikarier, och samhället. Jag får det inte att gå ihop! Men allt verkar handla om att tjäna pengar! Gör de det egentligen? 

Att ha ett jobb ingår liksom i livet. Man går i skola och utbildar sig och sen jobbar man tills man går i pension. 

Varför då inte lägga ner sin tid på att jobba med det som känns meningsfullt och får dig att känna dig tillfreds? Den frågan ställde jag mig själv och fick ett helt annat svar än jag förväntat mig! Jag har ju hunnit fundera en hel del under min sjukdomstid och jag har kommit fram till vad jag vill göra. Den känslan var otroligt skön...när allt landade på rätt plats. Önskar bara jag kunde ha kommit på det tidigare, men å andra sidan kanske jag varken var redo eller mottaglig för de förändringar som skett och komma skall förrän nu.

Man växer och utvecklas som person genom de erfarenheter vi får under livet. Det gäller att ta tillvara på dessa erfarenheter och göra något bra av dem! ☺

Med det sätter jag punkt för idag 😊 

Vill bara nämna att lite längre fram kommer både min dotter och min man gästblogga om livet som anhörig. Missa inte det! ☺

Önskar er alla en trevlig helg! ❤

Pia 

Igår, fredag den 13:e, var det dags för mitt första av tre tandläkarbesök. Har gamla lagningar som gått sönder och behöver lagas och två tänder har gått sönder.

Hur kommer det sig att jag inte varit iväg tidigare? Jo, jag hade fullt upp med att försöka bli människa igen efter cancern och alla behandlingar. När man är så dålig som jag var så är inte tandläkaren den första man tänker på! 😕 Sen har jag lite av tandläkarskräck och gårdagen gjorde den inte bättre! 😣

Om inte min tandläkare vore så otroligt duktig så skulle jag inte sätta min fot hos tandläkaren igen! 

Igår skulle jag dra ut en tand...kan säga så här, att jag inte fick hela käken dragen ur led är ett under! Tanden satt som berget och tandläkaren fick till slut dela den för att få loss den!😣 

Bedövningssprutorna jag fick hade dock gjort sitt så det gjorde ju inte ont just där vid tanden, men när tandläkaren vickade tanden fram och tillbaka för att få loss den så drog det och spände i hela huvudet. DET gjorde ONT! 😢 Efteråt så fick jag ligga kvar en stund i stolen för jag var alldeles yr! 

När jag kom ut från tandläkaren kände jag mig helt ur balans och lite lätt traumatiserad! Åkte och handlade lite snabbt, åkte sen hem och lade mig och sov en stund! Jag var utmattad! 😥

Varför är mina tänder så dåliga då? Sköter jag inte om dom? 

Jo, jag sköter om mina tänder. 

Det som gjort mina tänder så sköra och dåliga är att jag haft mediciner sen jag var liten som gör att det naturliga skyddet försvinner...saliven.

Saliven gör så att tänderna skyddas och tar man hand om sina tänder så får man inte i vanliga fall sådana här besvär. Mina astmamediciner, som jag haft sen jag var typ 2 år, gör så att jag drabbas av muntorrhet. 

Mina avstötningsmediciner gör så att jag får känsligt tandkött och lättare infektioner (de sänker ju immunförsvaret) plus att en av mina avstötningsmediciner gör så att jag ibland får blåsor och sår i munnen...

Vad gör jag för att motverka allt detta då?

Jag borstar så klart mina tänder med en mjuk tandborste minst 2 ggr/dag, jag använder tandtråd 3 ggr/vecka (vilket kanske jag borde göra varje dag), jag använder munskölj (flor) och nu har jag även fått utskrivet sugtabletter som ska öka salivproduktionen. Mot blåsorna och såren jag ibland får har jag en medicin som jag sköljer munnen med (Klobetasol). 

Det känns ibland som en hel vetenskap att ta hand om de biverkningar medicinerna ger. Mediciner som håller mig vid liv och gör så att jag mår bra, men ändå ger mig en massa biverkningar som ställer till med en massa andra bekymmer. En av mina avstötningsmediciner (Certican) ger mig plitar som ibland blir bölder som blir infekterade och måste läggas om. Sist fick jag även äta penicillin då det växte bakterier i såret. Det gäller till att ta sig tid att pyssla om sig själv! 😊 

När jag ska resa bort så har jag en hel väska med mediciner, stomigrejer, salvor, såromläggnings grejer och rengöring, och andra saker som är bra att ha med "om och ifall att". Min man ser alltid lika förvånad ut över hur mycket packning jag har med mig 😉😂 

Har dock ännu inte varit på någon längre resa sen jag fick min stomi, men kan tänka mig att packningen inte lär bli mindre i alla fall 😊

Innan jag avslutar måste jag dela med mig av något som gett mig otroligt mycket glädje den sista tiden! 😀 Min orkidé! Alla som känner mig vet hur otroligt kass jag är på att sköta om mina blommor!! Blommande blommor dör hos mig! Inga gröna fingrar här inte! 😂

Men nu är det andra gången som min orkidé blommar!! 👏😀👍Något rätt måste jag ju göra för den klämde fram 10 knoppar och än så länge är det 2 som har slagit ut! Jag är helt lycksalig över detta! 😊

Ha en fin lördag! 😙

Pia 

Så jag använder nog inte byxan så mycket jag borde på grund av att det drar så i stomin...och det gör lite ont när det drar så. 

När jag väl använder byxan så får jag hela tiden få och dra upp den...vilket är helt ok att göra ett tag. Till slut så blir det bara irriterande...

Idag är en dag då kompressionscykelbyxan åker på då jag är väldigt svullen på benen. Tyckte att låret dallrade mer än vanligt och det var ju inte så konstigt då det ligger vätska där 😉😁

Det är tur att det finns hjälpmedel! 👍

Det har skrivits en remiss till Ortopedtekniska åt mig då vi ska se om jag kan ha "hela" strumpor så kallade stay ups. Kanske kan de vara bättre för mig då jag har stomi 😊

Ha en go' fredag och njut av vårens värme och allt det gröna som kommer fram! 🌞🌱

Pia 

Här har jag ringat in där vätskan ligger...syns lite dåligt men när jag tittar uppifrån så hänger det som en påse med vätska...

 

När dessa motgångar kommer så känner jag stor frustration. Jag kommer på mig själv att för en stund tänka att jag misslyckats! Jag rättar mig själv snabbt...tänk om, tänk rätt!! 

Gropar och gupp längs vägen i form av motgångar gör så att man lär sig hålla hårt i ratten men ändå fortsätta gasa och styra mot sina mål! 

Att min kropp säger ifrån idag är egentligen inte ett dugg konstigt...om jag tänker efter 😊 Den fick jobba rejält igår då jag var igång från kl 05.15 till kl 22.00. Jag hade möten hela dagen, var och handlade, lagade mat, diskade (vår diskmaskin är fortfarande inte fixad), tömde bokhyllan på alla grejer då min man skulle börja måla den, m.m....det gick i ett igår. Mina ben var svullna, värkte och gjorde ont, ögonen sved och kliade pga allt pollen i luften...inte konstigt jag var trött! Men VARFÖR har jag så svårt för att ta till mig det? Varför blir jag så besviken när min kropp inte orkar och säger ifrån? 

Jo...för att jag vill vara som en "normal" människa igen och för att jag har fått en försmak av det då jag orkar mer än jag gjorde för 4 månader sen. MEN det innebär INTE att jag är framme vid målet än. Att jag orkar med allt som jag gjorde innan jag blev sjuk. Men jag kommer att komma dit...så småningom. Det gäller att ha tålamod och det är en bristvara hos mig! 😂 

Näe...idag får lov att bli en vilodag helt enkelt....en ofrivillig sådan dock, men det är väl tur att kroppen sätter stopp när inte jag själv fattar bättre 😉 Imorgon är en ny dag med nya utmaningar och då får jag ta nya tag! 💪👊😀

Ha en underbar dag i solen och kom ihåg...ta hand om er! ❤

Pia

Idag är det fullbokat på mitt schema och jag bara älskar det!😁 Tänk va skönt att få ha något att göra och se fram emot! 

Kommer tillbringa dagen på Arbetslivsresurs på möten med både hälsocoachen och min coach. Mellan dessa två möten ska jag på Gruppträff också. Alltid lika kul och givande 👍 En lunch med min käre make ska också klämmas in 😁 Kommer så klart att hinna shoppa lite också och sen ska dottern hämtas från busstationen...ja, ett späckat schema idag med andra ord! 😁 

Tror jag kommer somna gott ikväll 😉

Den glädje jag känner och den energin jag har nu är fantastisk och jag tror det hänger ihop med att jag fått ordning på mina måltider samt träningen. Bra mat och måltider med jämna mellanrum 5 gånger om dagen har gjort så jag fått ordning på magen/tarmarna och därmed också rutinerna med stomin. Känns mycket bättre nu och jag känner att jag fått mer kontroll över hur magen/tarmarna fungerar. 

Träningen gör så att jag blir starkare för varje dag och jag känner hur jag orkar mer. 

Min kropp har åkt på väldigt många smällar genom åren och jag vill nu vårda den på bästa sätt! Ibland har jag svårt för att förstå hur mycket en kropp orkar och hur den klarar av att läka efter sjukdomar! Kroppen är fantastisk! ❤

Nu börjar mitt första möte snart...😊

Önskar er en fin dag med mycket glädje och energi!😙 Tack hand om er! Vi har bara ett liv och en kropp...vårda det ömt! ❤

Pia