mittlivsomtransplanterad

Hade en liten sträckning i ryggen som jag ådrog mig i början av januari. Den verkade ha läkt ut men nej, den återkom och denna gången var det sju resor värre!

I måndags kunde jag knappt ta mig mellan sovrummet och toaletten. Igår orkade jag gå runt lite här hemma men gick sakta som en sengångare!

I måndags samt i natt fick jag lov att ta en morfintablett för att värken och smärtan var så hemsk. 

Det var många år sen jag hade så här ont i ryggen. 

Jag försöker dock få ryggen till att bli bättre med konstens alla regler. Jag ligger på spikmatta och värmedynan, smörjer in ryggen med linement och får lite massage av min man.

Det känns så frustrerande att inte kunna göra något och jag tycker det är synd att det blev så här nu när jag är på praktik. Känns dock lite typiskt att det händer just nu...

Hoppas med hela mitt hjärta att det ger med sig och att ryggen är bättre till veckan så jag kan fortsätta min praktik. 

Under tiden ryggen läker så läser jag i en bok jag fick låna med från den avdelning jag har praktik på. Någon nytta får man väl försöka dra av att man blir liggande så här!

För övrigt kan jag berätta att jag stortrivs på min praktikplats och personalen där är helt underbar. De gör ett fantastiskt jobb och besitter ett tålamod som inte är av denna värld❤

Under min första vecka så observerade jag mycket och studerade deras arbetssätt samt hur de hanterade olika situationer. 

Jag har aldrig tidigare jobbat på ett särskilt boende och inte heller med personer med demens. Tycker jag lärt mig mycket och jag har ställt en massa frågor om arbetet med personer med demens. Vill ju lära mig så mycket som möjligt under min praktik. Arbetet för övrigt skiljer sig inte jättemycket från arbetet inom hemtjänsten, där jag jobbat under några år när jag var yngre. Det är dessa morgonrutiner med hjälp upp ur sängen, hygien, påklädning, det är hjälp på toaletten under dagen, städning av rummen, tvättning och ev hjälp vid måltider. Vissa behöver mer hjälp än andra. Det som blir annorlunda i dessa rutiner är att man kanske får gå andra vägar för att nå de mål man har under en dag. Att få de boendes behov tillgodosedda beroende på dagsform på de boende. 

Det är inget lätt jobb de har och att jobba med personer med demens kan säkert vara påfrestande många gånger. Jag beundrar personalen enormt mycket! Den kunskap de besitter och som jag får ta del av är guld värt!

Längtar tillbaka så otroligt mycket nu och det gör att frustrationen blir ännu högre!!

Men det är bara att hålla tummarna för att min rygg blir bra tills på måndag!!☺

Vaknade till snöfall idag också. Passar väl bra nu när det är sportlov nästa vecka för skolbarnen. Bara att hoppas snön ligger kvar så länge.

Ha det så bra tills nästa gång!☺

Pia