mittlivsomtransplanterad

Jag är hjärttransplanterad 1997 och var då nybliven mamma. Min dotter är nu vuxen och snart färdig lärare. Jag har haft en stroke och även cancer. Här berättar jag om mitt liv, som transplanterad, som mamma, som medmänniska, om min cancer samt biverkningarna efter och om allt annat mellan himmel och jord.

Rosfeber nr 5

Publicerad 2017-06-07 01:50:14 i Allmänt

Förra veckan på måndag gick jag glad i hågen till min praktikplats. Det var första dagen på en fyra veckor lång praktik. Allt gick bra och jag mådde bra.

När jag slutade för dagen gick jag förbi hos min mor, som bor alldeles intill min praktikplats, och satt på hennes balkong och pratade en stund.
När jag sen skulle åka hem kände jag att jag var väldigt öm på en punkt på höger skinka. Undrade lite förstrött vad jag nu gjort men tänkte inte mer på det.
Kom hem och grejade lite och sen gick jag och lade mig för att vila. Vaknar upp några timmar senare med 39,2 i temp!🤤🤒
Gick på toaletten och försökte se vad det var för något jag hade på skinkan men det är lite svårt att se det själv. Tog Alvedon och gick och lade mig igen. Hade frossa hela natten och vaknade på morgonen med hög feber.
Fick ringa min praktikplats och tala om att jag inte kommer dit då jag fått feber.
Senare på kvällen ringer jag rådgivningen efter att min dotter kollat min skinka. Den var lite svullen och lätt rosa. Rådgivningen tycker jag ska åka till jourmottagningen.
Åker dit ganska sent på kvällen. Har fortfarande hög feber och har väldigt svårt för att sätta mig i bilen då det gör så ont.
Väl på jourmottagningen så talar jag om för läkaren att jag misstänker att jag fått rosfeber igen. Jag talar även om att jag är hjärttransplanterad. Läkaren undersöker mig och konstaterar att det är rosfeber. Han ger mig antibiotika i tablettform. Jag säger då till honom att jag alltid brukar få åka in till sjukhuset när jag får rosfeber då jag måste få antibiotika intravenöst. Läkaren klappar mig på axeln och säger till mig att han inte är orolig och skickar hem mig med antibiotika i tablettform men ber mig komma tillbaka på torsdagen för att ta nya prover. 
Onsdagen går och jag har fortfarande hög feber och jätteont i skinkan. Jag går på Alvedon och antibiotika. Jag orkar knappt äta något men försöker få i mig vätska i alla fall.
Torsdagen kommer och jag känner att det finns inte en chans i hela världen att jag orkar åka till jourmottagningen för att ta nya prover så jag ringer dit istället.
På eftermiddagen ringer en sjuksköterska upp mig och hon blir genast orolig för mig då jag fortfarande har så hög feber och har så fruktansvärt ont. Hon inser även omgående hur allvarligt det är för mig som är hjärttransplanterad att ha så hög feber, vilket indikerar på en kraftig infektion, så hon tycker jag ska åka till akuten direkt. Hon frågar om jag har någon som kan köra mig och om jag klarar av att sitta i bilen. Det var ju det som var problemet....jag kunde inte sitta upp. Hon ringer då efter en ambulans åt mig! Underbara sjuksköterska! Vårdcentralen kan skatta sig lyckliga över att ha en så kunnig sjuksköterska som henne där. 
Ambulansen kommer och hämtar mig och de ger mig vätska intravenöst omgående...jag är uttorkad!
På akuten fick jag vänta i nästan 2 timmar innan jag blir inlagd på infektionsavdelningen. Jag får antibiotika intravenöst samt smärtlindring. Vid det här laget så har rosfebern spridit sig ner mot benet och över höften. Att röra sig är smärtsamt!
På fredag kommer läkarna som går ronden och ska kolla på detta. Hon undrar varför ingen ritat runt området där rosfebern sitter för då kan man se om den sprider sig över markeringen. Detta missade läkaren på jourmottagningen att göra och jag själv har lite svårt för att göra det. Visst hade min man eller dotter kunnat göra det men febern gjorde så att jag inte tänkte klart.
Min sänka(infektionsvärde) var 300, njurvärdet låg på 130 och blodtrycket låg på 90/55...lite väl lågt.
Idag hade värdena förbättrats och jag fick gå över till antibiotika i tablettform. Det pratades även om eventuellt hemgång imorgon (onsdag).
Svullnaden på skinkan har lagt sig men höften och benet ner till knät är jättesvullet, varmt, lite rodnat och stenhårt. Att komma upp ur sängen är ett projekt för sig och det gör ont. När jag är uppe och går så spränger det i hela benet😣 
För övrigt mår jag hyfsat men jag är sliten.
Det verkar som om det kommer att tid för rosfebern att lägga sig helt den här gången😔 
Det innebär också att min praktik går åt skogen nu😔 Det gör mig väldigt ledsen och besviken. Jag vet att jag kommer att ha möjlighet att göra den senare men det känns inte kul att halka efter i skolan. 
Men vad kan jag göra mer än att gilla läget och ta nya tag☺

Lägger upp en bild här på min rosfeber. Bilden är dock dålig och det syns inte så väl.

Ha det så gött och njut av vår svenska sommar!😊😎🌞🐝🦋🌻

Pia

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela