mittlivsomtransplanterad

Maten har varit ett problem då jag har varit tvungen att anpassa det jag äter efter vad min tarm klarar av. Det har fört med sig en hel del fördelar...jag kan inte dricka kolsyrad dryck till exempel, vilket är väldigt bra med tanke på hur onyttigt det är. Det som jag tycker är mindre bra är att jag inte kan äta bönor, kål, annanas, sparris, rå lök, samt så måste jag vara försiktig med sallad och inte äta några mängder av det. Visst äter jag av dessa ibland (dock inte annanas och sparris, det är för trådigt och passar inte oss med stomi att äta) men då får jag stå ut med gaser i tarmen. Stomipåsen blir som en ballong ibland när jag ätit något olämpligt 😉😂 Det är ju ok när jag bara ska vara hemma men inte så kul om man är iväg någonstans...😕😳😏

Som sagt, så har jag fått en balans i det jag äter. Varje morgon äter jag havregrynsgröt med äppelmos, ett litet glas Proviva mango, macka och en kopp kaffe. Det står jag mig på fram till lunch. Sen äter jag med ungefär 4 timmars mellanrum och då håller jag en jämn nivå så jag inte blir hungrig mellan måltiderna. Sen fungerar det bra för min tarm också. Det är väldigt skönt att tarmen skött sig INNAN jag åker iväg på kurs/sjukgymastik/ärenden m.m. Tycker det är lite masigt fortfarande om jag behöver byta påse när jag är iväg någonstans men klart att det går även det. 

Träningen då...Min träning består av sjukgymnastik samt promenader. På sjukgymnastiken värmer jag upp med 10 min rodd, därefter 7 andra övningar och som avslutning kör jag 10 min rodd igen. De dagar jag inte är på sjukgymnastiken går jag på promenader och ibland gör jag några övningar hemma också. 

Idag gick jag, tillsammans med min man, runt 3,5 km på elljusbanan och det är nästan dubbelt så långt som jag annars brukar gå samt att det är mer kuperat på elljusbanan. Hade med mig stavarna dels för att kroppen får jobba mer under promenaden och dels som stöd då min fot fortfarande känns lite ostabil. Det gick riktigt bra men visst var det jobbigt i de "brantare" uppförsbackarna 😉 Mot slutet tyckte jag dock att nedförsbackarna var jobbigare 😕😥 

Kände riktigt hur min västra sida fick jobba då jag är svagare i den efter förlamningen 1998. Då är det bra att gå i terräng där det är mer kuperat 👍 

Väl hemma så körde vi lite styrketräning också 😊💪👊 

Känner att 2 gånger i veckan på sjukgymnastiken inte räcker till riktigt utan att jag vill utöka det till 3 gånger i veckan...men tror inte min sjukgymnast är av samma åsikt 😉😆

Jag gör inte mer än jag orkar...vilket är väldigt viktigt! Jag är noga med det, för gör jag för mycket så hänger inte min kropp med! 

Denna balans mellan mat och träning har gjort så att jag orkar mer, jag är piggare och jag mår så mycket bättre! 😀 Jag är mer aktiv här hemma och orkar med att åka på kurserna jag går på hos Arbetslivsresurs utan problem. 

Jag börjar känna mig som förr, innan sjukdomsperioden, och det känns härligt! 👍😀 Snart kanske jag är redo att börja jobba igen och nu tvivlar jag inte på att jag kommer att kunna jobba 100% igen så småningom 😀 Men allt har sin tid. Jag får skynda långsamt så det inte blir några bakslag. Dessvärre är jag inte begåvad med något tålamod så ibland kan det kännas väldigt frustrerande 😉 

Har på sistone känt mig väldigt rastlös och det har väl att göra med att kroppen börjar hänga med knoppen nu. Jag vill göra något hela tiden och jag GÖR saker hela tiden. Klarar inte riktigt av att sitta still. Min dotter håller på att bli tokig på mig ibland när jag håller på och far omkring som en tätting här hemma och grejar 😉 Hon tycker jag kan sätta mig och ta det lite lugnt emellanåt...men vad svårt det är när det "springer" i kroppen! 😣 Rastlös själ...det beskriver mig väldigt bra 😏 

Nu ska denna rastlösa själ gå och hänga tvätt 😂 Ha en fin helg! 😙

Pia