mittlivsomtransplanterad

Dagen innan jag blev utskriven från NÄL så fick jag ett samtal från onkologen på Sahlgrenska. De undrade om jag ville testa en behandling som de trodde kunde ha god effekt på läkningen av tarmen samt påskynda läkningsprocessen. Tryckkammarbehandling var det de erbjöd mig. Eh…tryckkammarbehandling, sa jag, är inte det för såna som fått typ dykarsjuka? Jo, det var det men i tryckkammaren behandlas även patienter med diabetes som får diabetessår samt såna som fått skador av strålbehandling. De hade aldrig testat på någon som fått en som skada som mig för det var tydligen första gången de ”råkade” ut för just denna skada som jag fått. Såklart! Självklart ska jag vara unik i ett sånt här läge! ;) Men jag såg min chans att bli av med smärtorna och min tarm skulle läka bättre.
Sagt och gjort, i början av maj påbörjade jag tryckkammarbehandlingen. Jag var livrädd! Här skulle jag in i ett trångt utrymme, ha på mig en syrgasmask, ”köras ner” (i tryck) på 14 meters djup och sen ligga där inne i 1,5 timme! För det första: jag har klaustrofobi, för det andra så hatar jag när det slår lock för öronen. Det var svettigt kan jag lova! Men jag vande mig väldigt snabbt och snart var det rutin och jag låg oftast och sov under tiden. Jag fick 40+ behandlingar (lika många som jag fick strålbehandlingar). Vad gör då denna behandling. Jo, kroppen tar lättare upp syre om den utsätts för ett tryck som är högre än vanligt lufttryck. När syret har löst sig i plasman kan det komma ut till vävnader som nästan inte har någon blodförsörjning alls. Det beror på att cellerna alltid försöker utjämna skillnader.
Jag pendlade till Uddevalla varje dag måndag till fredag i drygt 2 månader. Jag blev klar med behandlingen i mitten på juli.

Under den här tiden tog vår dotter studenten. Att få vara med när ens barn gör sig redo för balen och få vara med och hjälpa till att fixa lite var guld värt för mig. Jag var såååå lycklig och tacksam för att jag hade ork till det. Min dotters pojkväns föräldrar var snälla och tog med mig till Baldersnäs där balen hölls så jag fick se alla de fina studenterna i balklänningar och kavajer. Det var en fin och solig dag och jag tog mig fram med rullatorn, vilket var ett rent träningspass då det var grusgångar överallt! Hahaha! Jag hade träningsvärk dagen efter! :)
När det var dags för studenten och studentfest hemma så var jag med och fixade. Det skulle fixas en skylt, grejer att hänga runt halsen, mat, dryck, bord och stolar, m.m. Vi hade sån himla god hjälp av våra vänner! Vad skulle vi gjort utan dom!?! Nån var här och hjälpte till att sätta upp partytält på vår baksida, sen fick jag hjälp med att fixa maten av två andra vänner. Jag beställde en tårta och bakade en. Det tog några dagar att fixa allt då jag inte orkade så mycket varje dag, men jag gjorde nått varje dag! Visst hade jag fortfarande väldigt mycket smärtor och värk och jag blev trött snabbt, men detta var nått jag bara skulle göra. Jag ville göra detta för det hade funnits ett tillfälle då jag trodde att jag kanske inte skulle ens vara med om allt detta. 
Studentfesten blev väldigt lyckad. Solen sken och vi hade många gäster. Jag blev dock beordrad sängvila i en halvtimme mitt uppe i allt festade då jag fick väldigt ont, men efter att ha tagit morfintablett och vilat så kunde jag vara med igen :) 
Det som jag var allra gladast över var att jag orkade vara med till vår dotters skola och se när hon sprang ut och få hänga en massa grejer runt hennes och hennes pojkväns hals. Det är en stund jag bär med mig i minnet.