Vad händer nu?
Ja, vad händer nu? Jag har sen senhösten träffat mina handläggare på både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Meningen är att jag ska ut på arbetsprövning. Vi har kommit överens om att jag ska starta med 2 timmar per dag för att sen kunna öka timmarna om det är så att jag känner att jag orkar det.
Jag känner mig lyckligt lottad då min handläggare på FK är så förstående och "rädd om mig", hon vill absolut inte att jag ska göra för mycket utan skynda långsamt. Min handläggare på Af är också väldigt mån om att detta ska bli så bra som möjligt för mig.
Hur kommer det sig att nu ska ut på arbetsprövning? Jo, jag är en rastlös själ och min onkolog såg ju detta. Hon var väldigt noga med att poängtera att jag måste känna efter om jag orkar och att jag skulle var försiktig och inte göra för mycket på en gång.
Att gå hemma och pyssla är en sak. Jag kan köra igång tvättmaskinen och sen sätta mig och vila tills den är klar. Jag kan dammsuga några rum, sen sätta mig och vila och därefter ta resten av rummen (övervåningen sköter vår dotter om). Jag behöver inte göra allt på en gång och då går det bra. Visst har jag fortfarande dagar som jag är mer sliten och har lite ont men de blir färre och färre, tack och lov!
Jag saknar den sociala biten. Att få träffa andra människor än min familj och utbyta erfarenheter med andra. När min man kommer hem från jobbet och min dotter från universitetet så är de trötta medans jag har mundiarré! Hahahaha! :D Jag har ju gått hemma hela dagen och inte pratat med någon...mer än mamma då (vi pratar i telefon några gånger per dag).
Så nu hoppas jag att jag får mig en praktikplats för arbetsprövning. Det är heller inte alltid det lättaste....
Jag känner mig lyckligt lottad då min handläggare på FK är så förstående och "rädd om mig", hon vill absolut inte att jag ska göra för mycket utan skynda långsamt. Min handläggare på Af är också väldigt mån om att detta ska bli så bra som möjligt för mig.
Hur kommer det sig att nu ska ut på arbetsprövning? Jo, jag är en rastlös själ och min onkolog såg ju detta. Hon var väldigt noga med att poängtera att jag måste känna efter om jag orkar och att jag skulle var försiktig och inte göra för mycket på en gång.
Att gå hemma och pyssla är en sak. Jag kan köra igång tvättmaskinen och sen sätta mig och vila tills den är klar. Jag kan dammsuga några rum, sen sätta mig och vila och därefter ta resten av rummen (övervåningen sköter vår dotter om). Jag behöver inte göra allt på en gång och då går det bra. Visst har jag fortfarande dagar som jag är mer sliten och har lite ont men de blir färre och färre, tack och lov!
Jag saknar den sociala biten. Att få träffa andra människor än min familj och utbyta erfarenheter med andra. När min man kommer hem från jobbet och min dotter från universitetet så är de trötta medans jag har mundiarré! Hahahaha! :D Jag har ju gått hemma hela dagen och inte pratat med någon...mer än mamma då (vi pratar i telefon några gånger per dag).
Så nu hoppas jag att jag får mig en praktikplats för arbetsprövning. Det är heller inte alltid det lättaste....
Vad vill jag göra i framtiden då? Jag är utbildad Förskollärare men kan tyvärr inte jobba med det då infektionsrisken är så stor. Så nu har jag på äldre dar tänkt börja studera igen! Har anmält mig för att göra Högskoleprovet som är i april. Vi får väl se hur det går.... Sen har jag tänkt söka till en utbildning på Universitetet.
Jag själv har varit väldigt tveksam till detta men efter diskussioner med familj, vänner samt FK och Af så har jag ändå kommit fram till att jag gör ett försök. Jag känner mig lite för gammal för att börja på universitetet igen. Jag har ju redan gått där en gång, haft studielån och hela den biten....och nu ska jag göra det igen! Om jag kommer in på utbildningen vill säga...
Jag själv har varit väldigt tveksam till detta men efter diskussioner med familj, vänner samt FK och Af så har jag ändå kommit fram till att jag gör ett försök. Jag känner mig lite för gammal för att börja på universitetet igen. Jag har ju redan gått där en gång, haft studielån och hela den biten....och nu ska jag göra det igen! Om jag kommer in på utbildningen vill säga...
Ja, vi får väl se vad som händer här framöver....jag väntar med spänning! :)
Pia
