mittlivsomtransplanterad

I torsdags började jag min arbetsträning och jag är jätteglad över att ha fått möjligheten att komma till den plats jag arbetstränar på! Underbar personal som verkligen har förståelse för hur det kan vara att komma tillbaka till arbetslivet efter lång tids sjukdom. Det gör att jag kan slappna av och verkligen känna efter hur mycket jag orkar med.

Jag börjar med att jobba 2 timmar om dagen och om/när jag känner att jag vill och orkar utöka de timmarna så får jag göra det...men jag bestämmer det helt själv! Den friheten är guld värt och att inte behöva känna en press på sig att behöva komma tillbaka till arbetslivet så fort som möjligt. Att det får ta den tid det tar. 

Jag måste säga att jag har haft tur! Jag har så bra och förstående handläggare på både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Sen har jag en helt underbar coach på det. Min väg tillbaka till arbetslivet och vardagslivet blir så mycket enklare tack vare att dessa personer stöttar mig på ett fantastiskt sätt! 

Min coach har fått mig att inse att även fast jag har en massa olika utbildningar så är det inte just det jag behöver göra bara för att jag KAN det, utan jag ska göra det jag VILL göra. 

Kanske hör det lite till att jag blivit äldre också att jag tänker mer på kvalitén på det jag gör och att det ska ge mig något tillbaka...förutom lön 😉 Eller kanske är det för att allt det jag gått genom har förändrat min syn på det hela. 

Jag har under några veckors tid haft det ganska besvärligt med lymfödemet. Värmen gör det inte bättre kan jag säga! Jag har svullnat upp på benen, buken och ovanför rumpan. Det ligger som vätskefyllda påsar lite här och där...

Vätskan lägger sig och trycker på nerver så helt plötsligt kan knäet vika sig. När jag går kan det se stappligt och vaggande ut då benen är som stockar. De domnar bort och värker ibland också. Jag har fullt sjå att lära mig att hantera allt detta och hitta lösningar på hur jag ska underlätta allt för mig själv och försöker göra det bästa av situationen. Jag har inte hittat alla knep än men jag lär mig på vägen 😊 Självklart tar jag till de hjälpmedel jag har i form av kompressionsstrumpor och kompressionscykelbyxa, men de hjälper inte fullt ut....just nu i alla fall.

Det är inte detta som är det som är jobbigt eller besvärligt utan det är kommentarena man får.

"Har du gått upp lite i vikt igen? Du som var så smal och fin!" och "Du går ju och vaggar som om du vore gravid." Säger man ens så till folk?!? Jo då, vissa gör ju det! Jag har lärt mig att inte bry mig om dessa kommentarer för jag VET vad som pågår i min kropp och varför den beter sig på ett visst sätt. Men alla människor som har olika sjukdomar mår dåligt som det är och det är då inte roligt att få dessa kommentarer.

Men hur som helst, här kommer lite svar: 

Ja, jag har gått upp lite i vikt. Med medicin som kortison så händer det en del i kroppen. Men kan gå upp i vikt och bli svullen samt samla på sig vätska. Att jag var smal och fin...hmm, jag var sjuk!! Jag hade inga muskler kvar och var väldigt skör. 

Lymfödemet gör också så att jag svullnar upp. Vätskan tar ju sig ingenstans då lymfkörtlarna är trasiga och då lägger vätskan sig på benen och buken på mig. Jag gör det jag kan för att hjälpa kroppen att forsla ut vätskan som den ska ut i kroppen men det tar tid för kroppen att "lära om sig". Lymfödem går inte att bota men man kan få mindre besvär av den när kroppen kommit på hur den ska hantera det som inte fungerar.

Att folk är så fördömande och oförstående övergår mitt förstånd, men det finns folk till allt! Att man ska behöva se ut på ett visst sätt för att "passa in i formen" är något som pumpas ut dagligen i media. Då är det kanske inte så konstigt att folk börjar döma hur andra ser ut?!? Att de tror att de måste se ut på ett visst sätt för att accepteras och respekteras? 

Unga tjejer och killar mår dåligt och får ätstörningar, det hetstränas för att få den perfekta kroppen och det är dieter åt höger och vänster. 

Nej, träna för att må bra och för att underhålla kroppen så du inte får ont när du blir äldre. Ät vanlig bra mat, normala portioner och hoppa inte över måltider! Man får i sig alla näringsämnen av maten man äter om man äter vanlig husmanskost och inte glömmer bort att lägga till grönsaker. Man ska även kunna unna sig något gott då och då utan att få panik och tycka att nu måste jag träna extra hårt. Ge kroppen en chans att komma i balans då mår du som bäst. 

Jag menar nu inte att folk inte ska och får träna mycket om de vill utan att det är sån hets på att det är "så det ska vara". Tränar de mycket så hoppas jag de har koll på att de får i sig den energi de behöver 😊

Vi människor är olika...Jag är unik för ingen annan är som mig! Omfamna det och acceptera det. Alla har vi olika saker vi strävar med, olika förutsättningar och vår förmåga att hantera saker är olika. Ingen är den andre lik...tack och lov! 😊 

Pia