mittlivsomtransplanterad

Årskontrollen gick bra och allt såg bra ut! 👍👊 Gick ifrån transplantationsmottagningen med "ok-stämpeln" i baken i år igen 😊 Tack och lov för det!

När jag kom hem i fredags så var jag så sliten! Var så glad och tacksam för att min bror hade möjlighet att hämta mig från tåget och köra hem mig! Det hade varit tufft att gå hem i snömodd! Jag kom in i andra andningen när jag kom hem dock...började laga mat så fort jag kom innanför dörren och sen hämtade jag hem vår dotter från hennes ridlektion.

Senare på kvällen var även jag och min man och hämtade innebandy grejer som skulle köras till sporthallen. Det var ju match dagen efter...alltså i lördags. Matchen vann de! 😀👏 

Igår gjorde jag absolut ingenting! Låg och vilade och kollade på serier...det var skönt! 

Idag har jag gjort desto mer...dammsugaren fick komma ut på tur i huset och både diskmaskinen och tvättmaskinen har fått jobba.

Sen har jag skottat snö!! Och det är det som varit mindre bra. Drog nämligen upp min sträckning vid revbenen precis under bröstet så nu kan jag knappt andas! 😠😤😔 Det gör förfärligt ont. Ligger nu i sängen och försöker röra på mig så lite som möjligt!! Får väl se hur det känns imorgon....

Det är inte alltid bra att vara aktiv 😉😜

Igår kväll bara rasade jag samman....orkesmässigt. Resan till Göteborg och alla undersökningar som gjordes tog på mina krafter men det som fick droppen att rinna över igår var att min mage bestämde sig för att vara överaktiv! 😣 Fick byta stomipåse flera gånger igår och sista gången jag skulle byta påse så såg jag hur det hade läckt under plattan. Det var bara att byta hela faderullan. Jag var så trött då att tårarna bara kom. De var bara tvungna att komma ut. Som jag har kämpat med allt möjligt och just då blev det för mycket när jag var tvungen att byta hela stomikittet! En så liten grej gjorde att det kändes som om jag skulle behöva bestiga ett berg! Men sen går det över och livet går vidare. Man måste tillåta sig själv att rasa ibland för på nått sätt så är det enklare att kämpa på sen igen.

I vanliga fall så är inte det en stor grej. Visst kan det ibland komma lite olägligt om jag har en tid att passa och jag helt plötsligt måste byta påse eller plattan och allt. Oftast så går det bra och jag försöker planera min tid så att jag ska hinna, men jag kan ju tyvärr inte styra över när min tarm bestämt sig för att tömma sig. Det kan dock bli lite stressigt ibland.

Jag tänker inte så mycket på själva grejen att jag har stomi idag. Jag har haft den snart 1 år och den finns bara där nu. Visst vore det skönt om det visar sig att de kan operera tillbaka den så småningom men det är heller ingen katastrof om jag får ha den kvar resten av livet. Den har ju hjälpt mig så mycket! Jag slipper idag ha de smärtor jag hade innan och det är jag oerhört tacksam för!! Men....vi är inte alltid vänner jag och min stomi! 😉😅 

Nu ska jag försöka hitta en bra ställning att sova i så det inte gör för ont i mina revben.

Natti på er! 😙

Pia