mittlivsomtransplanterad

Därför fick jag göra några undersökningar som jag egentligen inte gör längre och det är hjärtkatetrisering, biopsi på hjärtat samt kranskärlsröntgen. 

Hjärtkatetrisering och kranskärlsröntgen har jag inte gjort på 15 år! Biopsier gjordes för 2,5 år sen då jag bytte ut en medicin. När de gör hjärtkatetrisering och tar biopsier så sticker dom i ett kärl vid halsen och går ner till hjärtat med katertrar. Att bli stucken vid halsen är bland det värsta jag vet! Tycker det är så obehagligt och när de bedövar så tycker jag att det gör ont! Jag är alltid så nervös innan de kommer in i kärlet att jag spänner hela kroppen. De får ge mig stesolid varje gång! Den här gången fick de även ge mig morfin...

När jag gjorde kranskärlsröntgen för 15 år sen så gjordes den via ljumsken. Man fick då ligga stilla efteråt med ett tryck på ljumsken i 4-5 timmar. Nuförtiden så gör de den via armen (i vissa fall via ljumsken om det är svårt att sticka via armen). Läkaren som gjorde ingreppet var väldigt snabb och effektiv, det var över på ett litet kick. Tyckte dock att det var bland det obehagligaste ingrepp jag gjort. Självklart så gjorde det ont när han bedövade på handleden....man är ju ganska känslig där! Sen kände jag när han gick upp med katetern via armen. Det gjorde inte ont men jag kunde känna hur det rörde sig inuti min arm. 

Fördelen med att bli stucken i artären på armen är ju att jag slapp ligga stilla i 4-5 timmar. Jag fick vara uppe och gå och gå på toaletten istället för att kissa på bäcken. Hade ju såklart ett tryck på handleden som de släppte ut luft ifrån med jämna mellanrum. Jag var jättenojig över att det skulle börja blöda igen. Börjar det blöda igen så får de börja om från början med trycket....det hade blivit en lång natt! Vi kom tillbaka till hotellet kl. 22.30! Måste säga att det var tur min man var med annars hade det varit en ännu mer långtråkig kväll och jag hade haft fullt sjå med att lösa allt själv då jag inte fick använda handen/armen. Jag får dock inte lyfta nått tyngre än en kaffekopp på några dagar till. Detta för att det ska läka så bra som möjligt. Jag kan säga att det är en utmaning att komma ihåg det så därför lindade ssk ett litet bandage runt handleden som en liten påminnelse 😁 

Jag är nu fortfarande lite svullen, öm och full i blåmärken efter undersökningarna.

Alla resultat visade sig vara bra! Inget fel på detta hjärtat inte!😀👍 Det kändes toppen! 

Blev kallad "krutgumma" av läkaren, ssk och en fd koordinator 😂 

Nu ska jag ner i juni igen och göra en ny biopsi. Detta för att läkaren vill sätta ut kortisonet. Blev av med kortisonet första gången 2003 och fick börja med det igen när medicinerna byttes ut 2014 i samband med att jag fick cancer. Så nu har jag käkat kortison i 2,5 år. Vore skönt om det funkar att sluta med det igen. 

När jag var på lab och gjorde hjärtkatetriseringen och biopsin så var det en gammal bekant med. En läkare jag inte träffat på många många år. Var väldigt kul att träffa honom och jag tror att han tyckte det var kul att träffa mig också. Han var ju med från början när jag fick mitt hjärta för snart 20 år sen. 

Även på mottagningen igår fick jag träffa en läkare som varit med från nästan början. Honom har jag dock träffat någongång under årens lopp. Det som händer när man blir transplanterad är att man blir som en liten familj och läkare samt ssk kommer att bli oss väldigt nära. En av ssk på mottagningen har följt mig sen jag kom till Sahlgrenska 1997. Hon jobbade nätter på avdelningen då och känner mig nog bäst av dom alla (förutom en annan sak som nu jobbar med annat på sjukhuset). Henne har jag meddelat att hon inte får sluta förrän jag dör!😉 Det är skönt att ha någon som känner till mig. Det är en trygghet. Inget emot de nya som kommer, de är jättebra de också såklart!☺

Nu är det dags att ta tag i vardagen igen. Måste sätta mig med några frågor som jag måste lämna in till lärarna då jag var borta från skolan dessa dagar jag var på årskontroll. 

På måndag är det dags för skola igen!😀

Ha en fortsatt fin helg!😘

Pia