mittlivsomtransplanterad

2016 var ett bra år trots att jag fortfarande inte helt återhämtat mig efter cancern och behandlingen. 

Året började bra. Jag mådde hyfsat och kunde vara ute på promenader och jag började känna mig så pass frisk att jag ville känna på arbetslivet. Under våren började jag hos en coach på Arbetslivsresurs via Arbetsförmedlingen och gick även på några kurser som ingick. Jag började arbetsträna i början av juni och allt kändes toppen. 

Sen började lymfödemet bli värre. Vissa dagar fick jag gå med kryckor då jag var rädd att benen skulle vika sig under mig och jag skulle stå på näsan. 

Mitt blodtryck gick upp och jag fick två nya mediciner förutom den jag redan hade. Varför blodtrycket gick upp vet vi inte orsaken till men med hjälp av medicinerna så gick det ner till ett normalt tryck.

I slutet av november så åkte jag på rehabilitering för lymfödemet till Mösseberg i Falköping. Där fick jag behandling, träning, föreläsningar och må gott på alla sätt och vis. Tyvärr så fick jag inte vara där tiden ut då rosfebern kryddat med blodförgiftning kom på besök!

Blev inlagd på sjukhus i en vecka.

Det som är positivt är att jag låg på sjukhus BARA en vecka 2016. En klar förbättring från 2015!😉😀

Avslutade året med hosta och förkylning. Är fortfarande lite småförkyld men är mycket piggare. 

2017 börjar med vätskande ljumskar och det gör så himla ont! Känns som om någon skrapat upp ljumskarna med sandpapper!😣 Varför vätskar det i mina ljumskar? Jo pga lymfödemet. Det läcker genom huden. 

Lymfödemet är lite spännande...upptäcker nya saker med tiden. Häromdagen var det 14 minusgrader ute och jag under dagen var jag ute på lite ärenden. När jag kom hem så började det helt plötsligt värka i benen. Så kyla är inte något som lymfödemet verkar gilla😏

Den1/1-17 tog 2,5 års sjukskrivning slut och på måndag börjar jag utbildningen! Ska jag vara ärlig så börjar jag bli lite nervös. Inte så mycket för själva utbildningen utan för hur jag ska klara av heltidsstudier. Kanske lite dumdristigt av mig att gå från heltidssjukskriven till heltidsstudier, men jag vill ändå göra ett försök. 

Mitt uppe i skolstarten så ska jag på 20-års kontroll på Transplantation. Hela tre dagar ska jag vara där och det ska göras lite mer undersökningar än vanligt. Min man följer tack och lov med! 

I början av februari ska jag på en undersökning till av tarmen. En sista undersökning inför en eventuell nedläggning av stomin. Det är då jag får reda på om jag kommer att få ha stomin resten av mitt liv eller inte. Mig spelar det ingen roll vilket det blir, bara jag får veta. 

Det jag fokuserar mest på nu är att hålla mig så frisk som möjligt och på mina studier. Det och familjen är viktigast för mig nu. Orken för något annat finns inte just nu men jag hoppas på att jag återfår en del av den styrkan jag hade förr under detta nya år!

God fortsättning på det nya året!😀🎉🍾

Pia