Kroppen hänger inte med knoppen!
Ja då påbörjades min fjärde vecka i skolan. Det är intensivt men otroligt kul! På eftermiddagarna när jag kommer hem är jag helt slut. Jag somnar ofta på soffan efter maten i sisådär 20 min. Sen brukar jag ha ork till lite sysslor och till läxor.
Dessvärre så har de sista veckorna kantats av förkylning vilket gör att jag blir mer sliten. Och som grädde på moset så började mina lymfödemsben krångla i fredags och det har bara eskalerat.
Mina ben värker varje dag, mer eller mindre, men de senaste dagarna har det varit fruktansvärt jobbigt. De känns tunga, de värker och gör ont. Varje steg gör riktigt ont och de viker sig under mig. Detta gör mig ännu mer trött och det gör att pluggandet blir lite lidande. Jag orkar inte läsa så mycket på em/kvällen just nu. Än så länge hänger jag med på lektionerna och jag hoppas att det håller i sig!
Det jag bekymrar mig över är praktiken som börjar om 2 veckor. Jag ska i fyra veckor följa min handledares schema o jobba heltid på ett äldreboende.
Vad gör jag om benen börjar krångla så här då?!? Tänk om jag inte orkar! Vad gör jag då? Det är skillnad på att sitta i skolan på lektioner och att jobba på praktiken.
Jag läser ju inte vård och omsorg för att jobba på ett boende sen utan för att kunna jobba med aktiviteter för de boende. Det blir inte vård på samma sätt och inte lika tungt.
Jag upplever också att folk har svårt att förstå hur ont jag har och hur mycket energi och vilja det krävs att ta sig fram dessa riktigt jobbiga dagar. Att stå upp och laga mat kan vara extremt kämpigt.
Men jag gör det ändå. Jag blir så himla envis och ska göra, ska ta mig fram oavsett hur ont det än gör och hur sakta det än går! Kanske inte alltid det bästa beslutet...men det är det där "jävlar anammat" som kickar in o då finns det inget som stoppar mig! 👊
Men mitt sociala liv tar stryk av detta. Min trötthet gör att jag inte orkar så mycket mer än att gå i skola och sen hem och laga mat m.m. Tack o lov så behöver jag inte göra allt här hemma själv. Har ju en gubbe o en dotter som hjälper till.
Så förlåt mina vänner...jag har inte glömt bort er!❤
På torsdag ska jag till Uddevalla sjukhus för en sista undersökning som avgör om de kan lägga ner stomin. Är lite lätt nervös över denna undersökning och oroar mig för att det ska göra ont. Det är känsligt och kopplat till minnen av extrem smärta. Men undersökningen måste göras...
Nu är det dags för mig att göra mig i ordning för natten och gå och lägga mig. Orkar inte vara uppe längre....ändå har jag sovit i två omgångar idag efter skolan. Ska försöka plugga lite också innan jag somnar...
Livet är inte alltid lätt men det är ändå så härligt att LEVA!
Ha det så gott!😘
Pia
